Märklig dröm

Hade i natt en lång och märklig dröm. Där jag såg mig själv i tredjeperson. Med fokus på mitt hår. Där håret växte sig tätare och en frisyr bildades av vinden. Frisyren blev beständig men förändrades bara av vinden. Bakgrunden ändrades från ingenting, till att jag såg mig själv i min säng, till något glas splitter aktigt med tusentals spegelbilder. Spegelbilder av människor jag kände igen men som jag aldrig sett, som var jag själv men ändå inte. 

Till slut hade allt skägg och hår växt ut och då tonade drömmen ut och jag vaknade av att min fru försökte väcka mig. 

Annonser

6 månader med Torshammaren, hängandes synligt runt min hals

Inga påhopp. Inget sagt om rasism. Inga påståenden om romantisering av vikingar. Ingenting!

Vilket är härligt och bra. 

Kanske jag kommer stöta på någon som bär på märkliga illusioner om min Torshammare och tro. Men den personen ska få vika sig dubbelt baklänges ända tills den försvinner av sig självt. 

Nu gäller det att faktiskt gå med i Nordiska Asa-samfundet. 

Den verkliga trollfabriken hamnar i solljuset

Jaha, vad mer kan man förvänta sig? Avslöjanden om den korrupta verksamheten inom den svenska staten står som spön i backen. Mer blir det. Mer kommer.

Nu visar det sig att herr ”knulla i bangkok” E alltså struntat i Försvarets krypteringslösning. Ett undantag får inte göras så här!

Citerat från Ekot

”Förutom namn, personnummer och löner på alla anställda finns där också uppgifter om närmaste anhöriga och till och med barn. Man kan se vart enskilda poliser rest, olika meriter och scheman. Personal- och lönesystemet har funnits hos polisen sedan slutet på 1990-talet. Eftersom det innehåller hemliga uppgifter med bäring på rikets säkerhet, sköts driften internt i särskilda lokaler.”

Kanske ränderna aldrig går ur på en gammal anarkist? 

Så nu står åter många svenskar, säkerhetsklassade eller inte. Nakna, blottade mot omvärlden i regnet. 

Medan polischefen petar i näsan och lägger alla resurser på tankeförbrytare. Så rämnas Rikets gränser i allt högre takt. In väller alla möjliga typer från världens alla hörn. Säkerheten utsåld till tredjepart. I takt med att Sossar som sussar sött och Miljöpartister och annat löst folk sjunger ”Kumbaya my lord”  inför frihetens undergång.

Vanor och brist på förståelse

Som IT och systemutvecklare kräver jag ordning och reda i de system jag skapar eller anpassar. Ett system som är anpassat efter en organisations rutiner och personalens olika krav på tillgänglighet, kräver tillförlitlighet och kunskap om de verktyg som finns tillgängliga. Anpassningar i systemet för en grupp inom personalen skapar vanor och beroenden. Eftersom allt alltid handlar om pengar krävs det kanske att organisationen sparar ibland. De vanor och beroenden som finns får då sig en törn. Allt har sin ordning. Störs ordningen tappar en del ibland förtroendet till systemets funktioner och rutiner. Ovanor uppstår som oftast är densamma som de som var vanor tidigare när allt ”flöt på'”, så att säga. 

Ibland är det svårt att som användare i systemet förstå summan av alltet. När man tidigare såg att allt i sitt narrativ fungerade ”felfritt”. När narrativet var hela världsbilden av organisationens affärssystem. Det är ju sällan som den som bekräftar riktigtheten av fakturor behöver bry sig om hur ekonomen tar fram kalkyler. Bara när de presenteras vid möten eller konferenser. Genom att konstatera att det går bra eller sämre. Ibland kanske rapporterna inte alltid täcker allt som påverkar. Ekonomin är oftast bara resultatet av alla processer som sker i och runt organisationen.

I vår folkliga nation har vi alltid varit ett arbetande folk. Detta syns iaf i de gamla kyrkböckerna. Där står att se att fäderna var allt ifrån fiskare, smeder, snickare eller verkade inom skogs och lantbruk. 

Svenskar har länge levt lite skyddat. I skymundan. Vi har vårt lilla narrativ om vår omvärld.  Vi kan bekräfta det genom att läsa dags och kvällstidningar. Vad som händer i övrigt har de flesta av oss just den bild vi blir förmedlade via public service och övrig media. 

Vad vi inte har koll på är vad som händer i vårt samhälle om inte rapporterna täcker detta. Eller om dessa privata aktörer inom samhället som system sparar pengar genom att köpa in nyheter. Utan att alltså skicka en journalist till den plats där en händelse utspelar sig. 

Om en annan del av folket börja gnissla tänder över att något inte stämmer. Att det kan komma att bli dystra tider. Tas dessa på allvar om de andra små grupperna av folket fortsätter sin vardag där inget verkar stå stilla? Allt fungerar? Om smörjmedlet är lånat smörj som ska betalas tillbaka av alla. När börjar folk då misstro och börjar se den övergripande bilden? 

Tillförlitligheten är viktig. Annars uppstår ovanor och beroendet av att tillhöra gruppen börjar krackelera. Detta är både bra och dåligt ur ett tidsperspektiv.

Den som upptäcker att något verkligen är fel kanske uppmärksammar andra och kanske försöker få en övergripande bild av verkligheten. Vilken bild blir då sann om rapporterna fortsätter tala om att allt bara är bra? Om pengarna tryter och alla inblandade i varje del av samhällskroppen märker att nu är något riktigt tokigt. Men allt går ändå med vinst, vart genereras dessa siffror ifrån då? Är det då skulder som är tillgångar?

Någonstans är något fel även om det rapporteras korrekt. 

Den värsta fienden för oss som är systemutvecklare är inte trojaner eller virus. Det kan man tro. Det är den mänskliga faktorn som vi alltid måste sträva mot att rutinerna följs. Alltid väga in vad som kan gå fel. Men aldrig heller gå för långt så att friheten och tillgängligheten blir alldeles för lidande.

Detsamma gäller inom samhällskroppen som en stat och nation. 

Idén om öppna gränser inom nationer är lika ödesdiger som att ha många öppna portar till en server. Fritt där vem som helst kan dra nytta av resurserna. På bekostnad av de processer inom systemet som behöver resurserna. 

Förfrågningar och passeringar kan lamslå och få systemet otillgängligt. Obrukbart. Vilka är då skyldiga till att detta kan alls hända. Vilka är det som inte lärt sig om sin och andras säkerhet. Eller inte alls förstår allvaret i idén med öppna dörrar?

Idéer och ideologier kan bli rena giftet. Det är sällan den drabbade drabbas ensam. Den drabbade tar med sig alla andra om det vill sig riktigt illa. 

Det krävs väktare, murar och annan säkerhet som håller koll på vad som händer. Både inom och utanför. För att allt ska bestå. 

Minns historien om när gudarna ville ha en mur byggd runt Asgård. Hur gick det? Nåja. Loke lurade reda på situationen men Oden visste ju att det inte gick riktigt rätt till. Sådant slår alltid tillbaka. Förr eller senare. 

Murar och beskyddade portar är viktiga för att allt inuti ska fungera. Rapporter om vad som händer utanför behöver vara korrekta beskrivningar av verkligheten. 

 Annars, förr eller senare står där de som bränner ned allt. 

Det spelar ingen roll om det är år 2017, 2025 eller -4063. Den mänskliga faktorn är alltid viktig. Varje del behöver förstå vad den är en del av. Finns inte det börjar murarna att brista. Händer inget direkt finner sig folk i att muren vittrar sönder. Kanske murarna inte alls behövs? Vanor blir lätt ovanor. 

Mors dag

Jag säger det på en gång. Nä vi firade inte mors dag igår, okej, bara lite. Jag har vägrat ge bort presenter på mors dag under flera år nu. Det kanske vore lätt att använda tron som en slags ursäkt för att fira dagen till ära.  

Jag älskar min fru, min mor, mormor och farmor. Jag säger ofta till min fru att jag älskar henne. Jag brukar koka te och göra lite kvällsmat till henne under veckorna. För att visa min uppskattning. Hade jag inte gjort detta året runt. Ja då hade Mors dag varit ett bra tillfälle att tänka till och visa uppskattning.

Om Mors dag istället blir en dag av gnäll med brustna förhoppningar om födelesdagspaket, smycken och annat sådant och det alltid är fel present. Då förlorar dagen sin ömsinta grundtanke. Då förlorar den sitt budskap. Det är då det krävs att tänka till en extra gång. Firar vi vill-och-ska-ha-presenter mentalitet eller det värdefulla med moderns ombesörjande kärlek till sina barn? Mina frågeställningar kring detta börjar sjunka så sakta in hos alla de jag håller kär. 

Jag är en kvinna som älskar, jag gör allt för att få dig till min värld och hålla dig inom den

Barbra StreisandSom citatet lyder, så kan man översätta en del av refrängen till Barbra Streisands sång ”Woman in love”. Även om texten är tagen ur låtens sammanhang, så döljer sig en del sanningar i detta.

Refrängen får mig att tänka på det moderliga omhändertagandet, en moder som inkluderar dig i sin värld. Som omhuldar och föder dig tills du är vuxen nog att stå på egna ben. Antingen får du hjälp av henne ur hennes barm, eller så får du ta dig ur hennes kärleksfulla grepp med näbbar och klor. För hon släpper dig inte gärna frivilligt. Du är alltid ett barn i hennes ögon. Du är hennes ögonsten, den hon skall rädda från allt hon ser som farligt. För risken är att hon finner sorg och ensamhet i den tomhet som uppstår.

Just i detta med moderskapet finner jag Frigg. 

Det är till denna insikt om moderskapet jag titt som tätt försöker poängtera om, är själva värdet av mors dag. Inte rusa till närmaste butik för att inhandla något vi tror önskas.

För då står vi män där, likt Oden, svedda, mellan två eldar. Barnen och modern. Presenten och det värdefulla budskapet går om intet av sig självt. 

Om mödrarnas dag fick ett annat namn, Moder Friggs dag. Så kanske innebörden och våra beteenden kring den skulle förändras? För vem är då Frigg? Vad betyder hon för oss nordbor som gudinna och arketypen för moderskapet?